Efter en lång jobbdag så satte jag mig spontant i bilen för en ny tur till The Troubadour. Med facit i hand så är jag mycket glad att jag gjorde det. För här sitter jag nu, ett dygn senare, fortfarande tagen av den konsert jag fick se igår kväll.
Men nu tar vi saker och ting i rätt ordning. Först upp på scenen igår var bandet Tender Box och redan där så sätts ribban för denna smått legendariska kväll. Tender Box spelar elektrorock i stil med Bloc Partys mer dansanta stunder. Delphic eller för den fantastiska svenska gruppen Silverbullit är två andra band som jag kommer att tänka på. Tender Box gör det dessutom riktigt bra. The Troubadour börjar gunga loss och stämningen blir allt bättre av deras uppiggande musik. Igen en klar positiv överraskning på scenen.
Andra bandet på scenen var Eulogies. Tyvärr når är de inte ens nära Tender Box, det är väl egentligen inte dåligt men det känns så tråkigt efter den kick som Tender Box levererade. Stundtals låter det också som om bandet lirar olika låtar... kanske skall det låta så, kanske inte. Ingenting som jag kommer höja till skyarna om några år.
The Dears då? Tja, redan från början vet jag att det bara finns två möjligheter. För ett band som går upp på scenen till Elvis "Love me tender" kan bara lyckas enormt bra eller misslyckas totalt. För The Dears gäller dock det förstnämnda, de levererar en konsert som är bland det bästa jag någonsin har sett på spelas live. Det går nästan inte beskriva, det är nära perfektion. Kanske spelar mitt mycket goda humör en roll i det hela, men jag måste igen säga att The Dears gör en kanonspelning.
Skall man nämna någonting som står ut lite extra denna fantastiska afton så får det blir "Hate, then love", "Crises 1 and 2" eller den vackra "22 - The death of all romance" som sångaren Murray Lightburn sjunger som duett med sin hustru Natalia Yanchak. Alla dessa tre klipp är filmade från The Troubadour igår kväll så ni får se precis det jag såg. Och nej, det är inte jag som har filmat.
Frågan är bara vad The Dears har varit med om genom livet, var och varannan sång handlar om trasig kärlek, brustna hjärtan, hopplöshet, saknad och till och med självmord. Å andra sidan, med undantag av det sista så råkar ju det vara mina favoritämnen också, inte undra på att jag faller pladask för The Dears.
Mot slutet av april gör The Dears spelningar i Europa (Tyskland, Belgien, Holland, England), bara att hoppas att de har vägarna förbi Sverige också. I sådana fall. Gå. Och. Se. Dem.
Till sist det enda trista med gårdagen. Drack för första gången på mycket länge en flaska Heineken. Blev brutalt påmind om varför jag hade undvikit denna öl så länge...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar