Måndag 13/12 2010

Lördag morgon, solsken och en temperatur som har stigit upp över 20 grader igen. Perfekt för en dag i... bilen... Det är dags att ge sig ut på vägarna för att åtminstone ta en del av den klassiska Highway 1, av många ansedd som världens finaste väg att köra. Och jag kan förstå det, på många håll är det man ser fantastiskt då man kör på en väg mellan havet och brant slutande bergväggar.

Men innan in det är dags att köra Highway 1 så börjar dagen på slingervägen Highway 23. Detta är en väg som innehåller många kurvor där man snudd på möter sig själv. Som mitt resesällskap sade, "det här är första gången som jag blir åksjuk fast jag kör själv".

Tyvärr är det totalt stoppförbud efter Highway 23 men vid en liten ficka chansade vi på att inga poliser skulle dyka upp så det blev några foton i alla fall.

Plötsliga kurvor...

Och serpentinvägar...

23 South leder lyckligtvis till Highway 1 så vi var ute på rätt väg. Första stopp blev Sycamore Canyon State Beach när vi njöt av sol, vackert väder och ett mycket fint men inte helt Stilla Hav.

Härlig strandbild på ena sidan Highway 1

Brant bergvägg på andra sidan Highway 1 (notera bilen så anar du var vägen går)

 

Nåväl efter några foton så var det dags att fara vidare, vi passerade Oxnard och sedan blev det vidare körning efter denna enormt vackra väg. Till sist så blir man bara tyst, superlativen tar liksom slut.

Så småningom så nådde vi Santa Barbara och dess berömda pir Stearns Wharf. Här vart det också ett matstopp, krabbkakor och hälleflundra stod på menyn i sällskap med den havsutsikt vi hade från bordet. Som sig bör så har piren även ett ställe som säljer glass som svalkade gott i värmen.

Och så själva piren.

Berget bakom Santa Barbara, villorna där har "skaplig" utsikt.

Lite mindre, men lika fina, hus på piren.

Och en "kanonbild" på mig själv...

Dags att ge sig vidare, klockan var redan mycket och solen går ned tidigt så här års i Kalifornien. Framme vid Refugio State Beach så blev vi vittnen till en vacker solnedgång i Stilla Havet.

Men tyvärr var inte jag välkommen på stranden...

I mörker körde vi vidare till dagens sista två stopp. Först Buellton, "Home of the split pea soap", men denna sömniga småstad lämnade vi snabbt, inte minst då vi var för mätta för att äta någon soppa, för att istället köra vidare till den danska "kolonin" Solvang. Solvang sägs i alla fall vara väldigt danskt även om jag personligen tycker att många byggnader snarare påminner om Holland. Men några bevis för de danska anknytningarna kan jag bjuda på i alla fall även om mörkret vid det här laget gör att mina bilder blir lite suddiga.

En affär som säljer lokala varor (eller...)

 

Och så Solvangs version av "Den lille havfrue"