Idag finns det bara en sak som jag kan publicera i denna blogg. Så håll till godo.
lördag 30 april 2011
fredag 29 april 2011
Fredag 29/4 2011
Gårdagens konsertupplevelse kan enkelt sammanfattas som "ok". Inledande Black Ryder har uppenbarligen vuxit lyssnandes till Jesus And Mary Chain och Black Rebel Motorcycle Club. De gör väl vad man kan förvänta av ett förband, det är helt ok men det är ingenting som jag kommer att komma ihåg i framtiden.
Kvällens huvudakt Spectrum blandar och ger även dem, ibland är det alldeles lysande som i inledande "The lonesome death of Johnny Ace". Det är förvisso monotont många gånger men det fungerar för det blir samtidigt en nästan hypnotisk upplevelse, man fladdrar iväg i tid och rum eller hur jag skall uttrycka det. Det som inte fungerar är de långa uppehållen mellan låtarna, det tar Spectrum 2-3 minuter att få igång nästa låt då gitarrer skall stämmas och synthar programmeras. Konserten tappar därmed fart och det förtar helhetsupplevelsen. Trots allt så tycker jag att Spectrum gör en bra spelning även om det inte når absolut toppklass.
Kvällens huvudakt Spectrum blandar och ger även dem, ibland är det alldeles lysande som i inledande "The lonesome death of Johnny Ace". Det är förvisso monotont många gånger men det fungerar för det blir samtidigt en nästan hypnotisk upplevelse, man fladdrar iväg i tid och rum eller hur jag skall uttrycka det. Det som inte fungerar är de långa uppehållen mellan låtarna, det tar Spectrum 2-3 minuter att få igång nästa låt då gitarrer skall stämmas och synthar programmeras. Konserten tappar därmed fart och det förtar helhetsupplevelsen. Trots allt så tycker jag att Spectrum gör en bra spelning även om det inte når absolut toppklass.
torsdag 28 april 2011
Torsdag 28/4 2011
Torsdag igen och gissa vad. Ja du har rätt det är dags för konsert igen. Återigen styr jag min bil mot Santa Monica Boulevard för ett besök på The Troubadour. Ikväll väntar en, sannolikt hypnotisk, konsert med Spectrum, en grupp som en gång i tiden bildades av Pete "Sonic Boom" Kember och Jason "Spaceman" Pierce.
Den förstnämnde vet jag inte så mycket om, den senare är väl framför allt känd för (en av) sina andra grupper Spiritualized. Som jag förstår det så är inte Jason Pierce medlem i Spectrum längre men jag kan ändå inte låta bli att bjuda på hans (i formen av Spiritualized) fantastiska "Broken heart".
Den förstnämnde vet jag inte så mycket om, den senare är väl framför allt känd för (en av) sina andra grupper Spiritualized. Som jag förstår det så är inte Jason Pierce medlem i Spectrum längre men jag kan ändå inte låta bli att bjuda på hans (i formen av Spiritualized) fantastiska "Broken heart".
onsdag 27 april 2011
Onsdag 27/4 2011
Som avslutning av mitt tre dagar långa besök i Vancouver så tänkte jag bjuda på lite spridda bilder. Vancouver är verkligen en vacker stad, kanske den allra vackraste stad jag har besökt, både i parker...
...och mitt inne i staden. Det är klart att våren och allting som blommar hjälper till men även om jag skulle ha åkt hit en annan tid på året så tror jag att jag att jag hade tyckt att det var lika vackert.
Havet på ena sidan staden och höga snötäckta berg på andra sidan, fantastiskt.
Ett annat exempel på de underbara vyer man har runt Vancouver.
Vancouver är också en väldigt levande stad. Det är lätt att hitta de mest märkvärdiga affärer för udda shopping. Här finns också massor av små restauranger som erbjuder det mesta man kan önska matväg. En ny favorit blev "Japadog" en japansk variant av vår svenska varmkorv. Bilden nedan har dock ingenting alls att göra med Japadog, den råkade bara hamna här :-)
Även nattlivet har mycket att erbjuda även om jag koncentrerade mitt uteliv till de många mikrobryggerier som finns i staden. Mitt ölintresse tog mig till Granville Island Brewery, Steamworks Brewing Company och tidigare nämnda Yaletown Brewing Company och överlag är jag nöjd med ölen jag smakade.
Här finns också en hel del annorlunda arkitektur, som Vancouvers stora bibliotek.
Samtidigt måste jag vara ärlig... Vancouver lämnar en lite bitter eftersmak. Vid mer än ett tillfälle har jag plötsligt en person som har smugit upp några decimeter bakom mig. Tiggare/uteliggare blir arga, rentav aggressiva om man inte ger dem pengar. Asiaterna i Chinatown får de som bor i San Franciscos Chinatown att framstå som mönstermedborgare. Ytterligare ett exempel är den trevlige unge man som (snällt översatt) hotar att slå av mig näsbenet för att jag tar ett kort i "hans" gathörn.
Nu träffar jag på mängder med trevliga människor också men faktum kvarstår, vid mer än ett tillfälle i Vancouver känner jag mig direkt otrygg, framför allt i området mellan Gastown och Chinatown där jag ser saker och människor som jag önskar att jag inte hade sett. Trots allt vill jag å det varmaste rekommendera Vancouver som resmål, en av de där dagarna vill jag återvända hit.
...och mitt inne i staden. Det är klart att våren och allting som blommar hjälper till men även om jag skulle ha åkt hit en annan tid på året så tror jag att jag att jag hade tyckt att det var lika vackert.
Havet på ena sidan staden och höga snötäckta berg på andra sidan, fantastiskt.
Ett annat exempel på de underbara vyer man har runt Vancouver.
Vancouver är också en väldigt levande stad. Det är lätt att hitta de mest märkvärdiga affärer för udda shopping. Här finns också massor av små restauranger som erbjuder det mesta man kan önska matväg. En ny favorit blev "Japadog" en japansk variant av vår svenska varmkorv. Bilden nedan har dock ingenting alls att göra med Japadog, den råkade bara hamna här :-)
Även nattlivet har mycket att erbjuda även om jag koncentrerade mitt uteliv till de många mikrobryggerier som finns i staden. Mitt ölintresse tog mig till Granville Island Brewery, Steamworks Brewing Company och tidigare nämnda Yaletown Brewing Company och överlag är jag nöjd med ölen jag smakade.
Här finns också en hel del annorlunda arkitektur, som Vancouvers stora bibliotek.
Samtidigt måste jag vara ärlig... Vancouver lämnar en lite bitter eftersmak. Vid mer än ett tillfälle har jag plötsligt en person som har smugit upp några decimeter bakom mig. Tiggare/uteliggare blir arga, rentav aggressiva om man inte ger dem pengar. Asiaterna i Chinatown får de som bor i San Franciscos Chinatown att framstå som mönstermedborgare. Ytterligare ett exempel är den trevlige unge man som (snällt översatt) hotar att slå av mig näsbenet för att jag tar ett kort i "hans" gathörn.
Nu träffar jag på mängder med trevliga människor också men faktum kvarstår, vid mer än ett tillfälle i Vancouver känner jag mig direkt otrygg, framför allt i området mellan Gastown och Chinatown där jag ser saker och människor som jag önskar att jag inte hade sett. Trots allt vill jag å det varmaste rekommendera Vancouver som resmål, en av de där dagarna vill jag återvända hit.
tisdag 26 april 2011
Tisdag 26/4 2011
Dag nummer två i Vancouver, strålande sol och lagom (runt 15 grader) varmt. Perfekt för en utflykt till Stanley Park med andra ord. Denna stora park har en nio kilometer lång gångväg som följer havskanten, det fick bli den väg jag tog.
Första stoppet blev Coal Harbour, men av den gamla kolhamnen syntes intet numera däremot fanns här massor av fina båtar. I bakgrunden Downtown Vancouver.
Därefter väntade ett besök vid de totempålar som påminner om Vancouvers ursprungsbefolkning.
Men man kunde även ta en avstickare från havsleden, plötsligt befann man sig mitt i djupaste skogen.
Det var till och med som så att jag började fundera på var jag hade hamnat.
Så småningom så nådde jag fram till den nordligaste delen av Stanley Park, Prospect Point, där man bland annat hade en fin utsikt över den mäktiga över 1800 meter långa Lions Gate Bridge, Vancouvers svar på Golden Gate i San Francisco.
I samband med lunchpausen så träffade jag även på Kanadas berömda "Mounties".
Men stränderna i Vancouver, i detta fall Third Beach, har ingenting att hämta i jämförelse med Los Angeles.
I stort sett överallt i Vancouver märktes det att våren var i full blom, enormt vackra färger, inte minst i Stanley Parks "Rose Garden".
Eller för den delen nere vid Lost Lagoon.
Men till sist så kom jag tillbaka till bebyggelsen igen då jag hamnade i stadsdelen Yaletown.
Dagen avslutades med en hockeymatch tillsammans med nyfunna vänner (min vita lögn om att jag också var ett fan av Montreal Canadiens hjälpte säkert till) på mikrobryggeriet döpt efter stadsdelen där det ligger, Yaletown Brewing Company.
Första stoppet blev Coal Harbour, men av den gamla kolhamnen syntes intet numera däremot fanns här massor av fina båtar. I bakgrunden Downtown Vancouver.
Därefter väntade ett besök vid de totempålar som påminner om Vancouvers ursprungsbefolkning.
Men man kunde även ta en avstickare från havsleden, plötsligt befann man sig mitt i djupaste skogen.
Det var till och med som så att jag började fundera på var jag hade hamnat.
Så småningom så nådde jag fram till den nordligaste delen av Stanley Park, Prospect Point, där man bland annat hade en fin utsikt över den mäktiga över 1800 meter långa Lions Gate Bridge, Vancouvers svar på Golden Gate i San Francisco.
I samband med lunchpausen så träffade jag även på Kanadas berömda "Mounties".
Men stränderna i Vancouver, i detta fall Third Beach, har ingenting att hämta i jämförelse med Los Angeles.
I stort sett överallt i Vancouver märktes det att våren var i full blom, enormt vackra färger, inte minst i Stanley Parks "Rose Garden".
Eller för den delen nere vid Lost Lagoon.
Men till sist så kom jag tillbaka till bebyggelsen igen då jag hamnade i stadsdelen Yaletown.
Dagen avslutades med en hockeymatch tillsammans med nyfunna vänner (min vita lögn om att jag också var ett fan av Montreal Canadiens hjälpte säkert till) på mikrobryggeriet döpt efter stadsdelen där det ligger, Yaletown Brewing Company.
måndag 25 april 2011
Måndag 25/4 2011
Så var man tillbaka i verkligheten igen efter några härliga dagar i Vancouver. Tänkte ta tillfället i akt och bjuda på några bilder från huvudstaden i den kanadensiska provinsen British Colombia.
Jag kom till Vancouver strax efter lunch i fredags och det naturliga första stoppet blev naturligtvis mitt hotell. Utsikten från fjortonde våningen var inte dum, men med lite tur hade jag kunnat hamna så högt som fyrtioandra våningen.
Glasfasader tycks vara Vancouvers stadsarkitekts favorit.
Det dröjde inte länge innan jag letade mig ned till vattnet där jag hittade den stora mässhallen Canada Place.
Väl därnere vid vattnet så började jag också inse att Vancouver är en stad utöver de vanliga. Massor av vatten omringat av höga snötäckta berg.
Men målet med första dagen var att utforska Vancouvers äldsta del, Gastown. "Older than Vancouver itself" fick jag lära mig...
På vägen passerade jag även stationshuset i Vancouver.
En av Gastown sevärdheter är den först gasdrivna klockan i världen. (Men för att vara helt ärlig, numera drivs den av elektricitet men berätta inte det för någon).
Gastown är namngett av John "Gassy Jack" Deighton. Naturligtvis finns han som staty här vid Maple Tree Square. Statyn står för övrigt på den plats där den lönn som en gång gav torget sitt namn fanns.
Och visst finns det väl en del byggnader utan glasfasad och sannolikt med några år på nacken här.
Efter ett par timmar i Gastown så fortsatte jag mot Chinatown. Men se där tog det stopp, befolkningen här gjorde det mycket tydligt att jag inte var välkommen, så efter fem minuter så vände jag på klacken och begav mig mot andra äventyr. Men mer om det någon annan gång.
Ps: Emmylou Harris... Köp hennes nya platta "Hard bargain". Det är inte bara ett råd, det är en direkt uppmaning.
Jag kom till Vancouver strax efter lunch i fredags och det naturliga första stoppet blev naturligtvis mitt hotell. Utsikten från fjortonde våningen var inte dum, men med lite tur hade jag kunnat hamna så högt som fyrtioandra våningen.
Glasfasader tycks vara Vancouvers stadsarkitekts favorit.
Det dröjde inte länge innan jag letade mig ned till vattnet där jag hittade den stora mässhallen Canada Place.
Väl därnere vid vattnet så började jag också inse att Vancouver är en stad utöver de vanliga. Massor av vatten omringat av höga snötäckta berg.
Men målet med första dagen var att utforska Vancouvers äldsta del, Gastown. "Older than Vancouver itself" fick jag lära mig...
På vägen passerade jag även stationshuset i Vancouver.
En av Gastown sevärdheter är den först gasdrivna klockan i världen. (Men för att vara helt ärlig, numera drivs den av elektricitet men berätta inte det för någon).
Gastown är namngett av John "Gassy Jack" Deighton. Naturligtvis finns han som staty här vid Maple Tree Square. Statyn står för övrigt på den plats där den lönn som en gång gav torget sitt namn fanns.
Och visst finns det väl en del byggnader utan glasfasad och sannolikt med några år på nacken här.
Efter ett par timmar i Gastown så fortsatte jag mot Chinatown. Men se där tog det stopp, befolkningen här gjorde det mycket tydligt att jag inte var välkommen, så efter fem minuter så vände jag på klacken och begav mig mot andra äventyr. Men mer om det någon annan gång.
Ps: Emmylou Harris... Köp hennes nya platta "Hard bargain". Det är inte bara ett råd, det är en direkt uppmaning.
torsdag 21 april 2011
Torsdag 21/4 2011
Torsdag igen och minsann är det inte dags för konsert igen. Denna gång blir det en ny arena och en gammal artist. Bilen tar mig ikväll till El Rey Theatre för en (utsåld) konsert med country-legenden Emmylou Harris. Har aldrig sett henne förr men det är något av en önskekonsert för min del, en av få artister som jag verkligen vill se som jag aldrig har sett tidigare. Jag hoppas, hoppas, hoppas att Emmylou Harris spelar min favorit "Kern River".
I övrigt så tar jag paus från mitt bloggande några dagar, i mitt påskägg så hittade jag flygbiljetter till Vancouver så det blir helt enkelt till att tillbringa påsken i Kanada. Skall göra mitt bästa för att leta på hockeybröderna Daniel och Henrik Sedin och undvika "Mounties". Återkommer i början av nästa vecka med massor av bilder från Vancouver, eventuellt blir det lite mera om konserten med Emmylou Harris också.
onsdag 20 april 2011
Onsdag 20/4 2011
Idag har det varit en riktigt lång dag. Klockan ringde redan vid fem i morse och två timmar senare satt jag på flygplanet till San Jose Airport och så småningom en tur till utkanterna av Silicon Valley för att träffa kollegorna i Sunnyvale.
När man åker mellan San Jose Airport och Sunnyvale märks det verkligen att man befinner i sig i Silicon Valley, företag med anknytning till datorbranschen ligger på rad. Cisco, MacAfee och Intel för att nämna några.
Att man befinner sig i en högteknologisk del av världen märks även på flygplatsen i sig då fiskarna i akvariet har möjlighet att titta på TV om de tröttnar på att simma omkring.
När man åker mellan San Jose Airport och Sunnyvale märks det verkligen att man befinner i sig i Silicon Valley, företag med anknytning till datorbranschen ligger på rad. Cisco, MacAfee och Intel för att nämna några.
Att man befinner sig i en högteknologisk del av världen märks även på flygplatsen i sig då fiskarna i akvariet har möjlighet att titta på TV om de tröttnar på att simma omkring.
tisdag 19 april 2011
Tisdag 19/4 2011
Ibland behöver man inte gå på en extraordinär restaurang och betala massor av pengar för att få en delikat måltid. Dagens korta lunch innebar snabbmat, denna gång föll valet på Subway och deras Big Philly Cheesesteak submarine.
Det må vara hänt att jag är svag för smörgåsar men jag tyckte, märkvärdigt kanske, att dagens lunch var riktigt smaskens. Tveklöst en av de bättre 40-kronorsmåltider jag har ätit.
Det må vara hänt att jag är svag för smörgåsar men jag tyckte, märkvärdigt kanske, att dagens lunch var riktigt smaskens. Tveklöst en av de bättre 40-kronorsmåltider jag har ätit.
måndag 18 april 2011
Måndag 18/4 2011
Det fantastiska helgvädret försvann raskt med måndagen, temperaturen föll nära 15 grader över natten men det hindrade ändå inte en "hike" efter jobbet. Som för två veckor sedan så gick turen upp på Mission Hill. Men om jag tyckte att det var tufft och brant sist så var det ingenting mot dagens tur, en liten "genväg" upp till toppen...
Kollegorna Mark och Cindy hittade en rejäl milstolpe på vägen upp.
Med tanke på hur brant det var så tvivlar jag starkt på att det blev en genväg då jag och mina kollegor fick stanna ett antal gånger för att kippa efter andan. Men väl uppe på toppen så är det ändå värt mödan, dels får man känna sig lite nöjd att man klarar av det sedan är utsikten över San Fernando-dalen helt enkelt fantastisk.
Kollegorna Mark och Cindy hittade en rejäl milstolpe på vägen upp.
Med tanke på hur brant det var så tvivlar jag starkt på att det blev en genväg då jag och mina kollegor fick stanna ett antal gånger för att kippa efter andan. Men väl uppe på toppen så är det ändå värt mödan, dels får man känna sig lite nöjd att man klarar av det sedan är utsikten över San Fernando-dalen helt enkelt fantastisk.
söndag 17 april 2011
Söndag 17/4 2011
I helgen har värmen kommit tillbaka till Los Angeles och det rejält. I Woodland Hills där jag bor var det 30 grader varmt igår och 27 grader idag. Naturligtvis strålande sol och knappt ett moln på himlen.
Nåväl värmen hindrade inte en "hike" med några kollegor, turen gick till toppen av Hollywood Hills så nära den berömda skylten man bara kan komma. Först en bild tagen söderut halvvägs upp till toppen.
Norr om Hollywood Hills ser man bland annat Burbank.
Vi fick även möjligheten att se Lake Hollywood.
Uppe på toppen har man även en mycket fin utsikt över stora delar av Los Angeles, bland annat Downtown LA.
Och så här se skylten ut från baksidan. Det är svårt att bedöma hur höga bokstäverna här, gissar på knappt tio meter.
Men till sist gick solen ned och då var det dags att ge sig ned mot lägre trakter igen.
Fotnot: Att komma ända fram till Hollywood-bokstäverna är fullständigt omöjligt. Stängsel, alarm, rörelsedetektorer och till och helikoptrar från Los Angeles poliskår ser till att besökare inte kommer alltför nära. Anledningen torde väl vara för att förhindra graffiti och förstörelse.
Nåväl värmen hindrade inte en "hike" med några kollegor, turen gick till toppen av Hollywood Hills så nära den berömda skylten man bara kan komma. Först en bild tagen söderut halvvägs upp till toppen.
Norr om Hollywood Hills ser man bland annat Burbank.
Vi fick även möjligheten att se Lake Hollywood.
Uppe på toppen har man även en mycket fin utsikt över stora delar av Los Angeles, bland annat Downtown LA.
Och så här se skylten ut från baksidan. Det är svårt att bedöma hur höga bokstäverna här, gissar på knappt tio meter.
Men till sist gick solen ned och då var det dags att ge sig ned mot lägre trakter igen.
Fotnot: Att komma ända fram till Hollywood-bokstäverna är fullständigt omöjligt. Stängsel, alarm, rörelsedetektorer och till och helikoptrar från Los Angeles poliskår ser till att besökare inte kommer alltför nära. Anledningen torde väl vara för att förhindra graffiti och förstörelse.
lördag 16 april 2011
Lördag 16/4 2011
Lördag och helg igen. Är ändå lite sliten efter en ganska intensiv vecka, får kanske bege mig till Venice Beach i helgen för ett besök på syrgasbaren. Det verkar bota det mesta, huvudvärk, bakfylla, jet lag och utmattning bland annat.
fredag 15 april 2011
Fredag 15/4 2011
Gårdagens konsert med Yuck och Porcelain Raft i all ära. Men idag så finns det viktigare saker att belysa nämligen minnet av, enligt mig i alla fall, en av rockvärldens allra största. Idag är det exakt tio år sedan som Joey Ramone, The Ramones legendariska sångare avled i sviterna av lymfcancer.
1-2-3-4, här är en liten tribut till Joey Ramone, först "I wanna be sedated".
Sedan en fantastisk liveversion av "Cretin hop".
Och till sist min favorit bland Ramones-låtar, "Rockaway Beach".
1-2-3-4, här är en liten tribut till Joey Ramone, först "I wanna be sedated".
Sedan en fantastisk liveversion av "Cretin hop".
Och till sist min favorit bland Ramones-låtar, "Rockaway Beach".
torsdag 14 april 2011
Torsdag 14/4 2011
Tror jag skall börja en ny torsdagstradition, det får bli konsertkvällar. Förra torsdagen var ju lyckad då jag såg British Sea Power, ikväll gör jag ett nytt försök med engelsk musik då Yuck och Porcelain Raft står på scenen på The Satellite.
Har inte hört mycket av dessa band måste jag erkänna men då i alla fall Yuck spelar på sommarens upplaga av Way Out West-festivalen i Göteborg så har jag förhoppningar om att det blir en riktigt bra kväll.
Har inte hört mycket av dessa band måste jag erkänna men då i alla fall Yuck spelar på sommarens upplaga av Way Out West-festivalen i Göteborg så har jag förhoppningar om att det blir en riktigt bra kväll.
onsdag 13 april 2011
Onsdag 13/4 2011
Trots ett tv-utbud på runt 200 kanaler så blir det inte av att jag tittar på tv så mycket. Har dock fått ett nytt favoritprogram även om jag alltsomoftast blir lätt illamående när jag ser det.
Programmet heter Man vs. Food på Travel Channel där programledaren Adam Richman åker öst och väst, nord och syd genom USA i jakten på de största, mest kaloririka anrättningar som detta land har att erbjuda. Väl på restaurangen antar Adam Richman utmaningen att äta dessa enorma portioner på en viss tid. Utan att avslöja alltför mycket så lyckas han ofta...
Följ länken till Man vs. Food och du hittar en del klipp på Adam Richmans utmaningar.
Programmet heter Man vs. Food på Travel Channel där programledaren Adam Richman åker öst och väst, nord och syd genom USA i jakten på de största, mest kaloririka anrättningar som detta land har att erbjuda. Väl på restaurangen antar Adam Richman utmaningen att äta dessa enorma portioner på en viss tid. Utan att avslöja alltför mycket så lyckas han ofta...
Följ länken till Man vs. Food och du hittar en del klipp på Adam Richmans utmaningar.
tisdag 12 april 2011
Tisdag 12/4 2011
Turen till stranden i söndags innebar även en tur till Venice Beach där jag, Anders och Ninna bland annat letade oss in i det kanalsystem som har gett denna strand sitt namn. Förebilden är naturligtvis Venedig.
Genast kom vi i kontakt med kanalsystemet.
Och för att kunna ta sig över kanalerna så behöver man naturligtvis en bro eller två.
Själva kanalerna består annars av ett rutsystem vilket gör att bostäderna blir små öar.
Strandskydd vet man ingenting om i Venice Beach, inga 400 meter till vattnet här inte.
Venice Beach bjuder också på flera annorlunda hus/arkitektur.
Varför inte bo i ett hus helt inneslutet i murgröna.
Genast kom vi i kontakt med kanalsystemet.
Och för att kunna ta sig över kanalerna så behöver man naturligtvis en bro eller två.
Själva kanalerna består annars av ett rutsystem vilket gör att bostäderna blir små öar.
Strandskydd vet man ingenting om i Venice Beach, inga 400 meter till vattnet här inte.
Venice Beach bjuder också på flera annorlunda hus/arkitektur.
Varför inte bo i ett hus helt inneslutet i murgröna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)