Tisdag 30/11 2010

Tänkte att jag skulle visa lite fler bilder från min helg i San Francisco så håll till godo. Fredag morgon började med en tripp till Golden Gate Park. Denna park är cirka 800 meter i nordsydlig riktning och runt fem kilometer i östvästlig riktning så det fanns mängder med saker att se. Första stopp blev De Young Art Museum.

Tyvärr var det stört omöjligt att komma in i museet, borde ha bokat biljetter i förhand. I gengäld hittade jag en fontän utanför De Young Museum där en mås hade hittat en alldeles utmärkt parkeringsplats, undrar om detta var vad skaparen av fontänen hade tänkt sig.

Lite längre in i parken hittar man Japanese Tea Garden som är precis vad det låter som, en miniatyrträdgård i japansk stil. Entrén var mäktig men det blev bara bättre och bättre.

Naturligtvis så kan man hitta lite Bonzaiträd här.

Och en udda bro, för tro det eller ej det är faktiskt en bro. Bågen är cirka fyra meter hög, det var inte lätt att ta sig över...

Några hus i japansk stil kunde man också hitta.

Och så ett bevis för att det är höst även i Kalifornien.

Min färd fortsatte sedan från Golden Gate Park till Fisherman's Wharf. En gång i tiden var detta verkligen ett fiskeläge där framför allt italienska immigranter samlades sig i jakten på krabbor i San Francisco Bay.

Idag är väl Fisherman's Wharf något av en turistfälla där mängder av restauranger och krims-krams butiker har samlats. Trots detta är det riktigt trevligt att gå omkring där och bara njuta av livet och rörelsen.

Från Fisherman's Wharf har man även utmärkt utsikt över två av San Franciscos mest kända sevärdheter. Då jag saknar en kabel till min kamera så får det bli bilder på avstånd via mobilkameran istället. Först Alcatraz...

Och sedan Golden Gate...

Därmed är det slut på bilder för idag men fler bilder från San Francisco kommer imorgon.

Måndag 29/11 2010

Så var man tillbaka i verkligen i Los Angeles igen efter några helt underbara dagar i San Francisco som raskt hamnade på min topplista över favoritstäder. Skillnaden mellan Los Angeles och San Francisco är enorm, där Los Angeles är hundratals städer som sitter samman lite löst är San Francisco mer en stad där man med lätthet kan gå omkring i timmar och bara göra det som faller en in. Turista, ta en shoppingtur eller för den delen ta en paus på en av stadens många utmärkta (jo jag skojar inte) kaffeställen.

Då det blev en lång dag på jobbet idag så får det bli några få bilder bara men fler kommer redan imorgon.

Först den del av Downtown San Francisco där alla finansinstitut har samlats därför även känd som FiDi (Financial District). Bilden är tagen från Telegraph Hill där även Coit Tower ligger. Men jag kommer tillbaka till Telegraph Hill och Coit Tower lite senare...

Efter det en tur till entrén till San Franciscos Chinatown. Chinatown finns i massor av olika städer, bland annat Los Angeles men San Franciscos är den största. Utanför Kina då:-)

Till sist Port of San Francisco i skymningen.

Onsdag 24/11 2010

Det brukar ju heta "ju fler kockar desto sämre soppa". Det brukar också heta "alla goda ting är tre". Av dessa ordspråk så är det tveklöst det senare som gäller när det kommer till min senaste upptäckt. Crystal Castles (som för övrigt har gjort en av årets bästa plattor) släpper nu singeln "Not in love" men denna gång har de tagit in Robert Smith från The Cure på sång. På detta har någon kreativ person skapat en egen musikvideo men scener från en av mina favoritfilmer "Eternal Sunshine of the Spotless Mind". Att höra Crystal Castles tunga rytmer till dessa filmscener när Robert Smith samtidigt sjunger "We were lovers, now we can't be friends"... ärligt sagt någonting går sönder i mig när jag hör det.

Lyssna, se och njut själv, det fantastiska resultatet hittar du här.

Nu väntar annars Thanksgiving och jag tar paus några dagar för en långhelg i San Francisco. Lovar i gengäld massor av bilder när jag kommer tillbaka :-)

Tisdag 23/11 2010

Idag har jag egentligen ingenting speciellt att skriva om, det har varit en lång jobbdag helt enkelt. Men jag kan väl bjuda på en lite sen resumé och bilder ifrån helgen istället. Fredag kväll innebar After Work för att "fira av" den svenska kollegan Lie som har tillbringat två veckor i Los Angeles. Stället vart Howl At Then Moon i Universal City och kvällen blev trevlig, coverbandet fick verkligen igång publiken och det var fullt ös. Har inga bilder inne från stället, bjuder istället på (suddiga) foton från Universal City Walk.

Och så entrén till Universal Studios, en "Theme Park" där scener knutna till några av Universals filmer spelas upp till exempel Terminator, Waterworld, Eldstorm och Jurassic Park.

Hard Rock Cafe och en mycket stor gitarr...

Och så börjar julen komma lite smått även till Los Angeles. Förvånansvärt lite trots allt, gissar att jänkarna vill klara av Thanksgiving först.

Till och med King Kong har blivit lite julpyntad...

Lördag kväll så vart det ytterligare ett konsertbesök, denna gång styrdes kosan mot The Troubadour igen. Först på scenen var The Loons, ett band som spelade skrammelrock i samma skola som Iggy Pop och The Hives. Helt ok men ingenting som stod ut.

Kvällens andra akt var en mycket positiv upplevelse, The Fresh & Onlys som bjöd på en riktigt kanonkonsert. Har aldrig hört dem tidigare men jag skall tveklöst försöka få tag på lite plattor med dem nästa gång det blir en tur till skivaffären. Visst vart jag lite orolig när basisten ramlade omkull redan i andra låten, han hade för övrigt en halva jägermeister "gömd" i sin innerficka, men förutom denna lilla malör så var spelningen prickfri.

Huvudakt för kvällen var dock The Clinic, som vanligt uppträdandes i operationssalskläder. The Clinic började lite segt, men efter ett par låtar så kom de igång med sin malande, intensiva och prövande rock. Golvet på The Troubadour gungade friskt när delar av publiken dansade loss ordentligt mot slutet av konserten. Trots den intensiva musiken så var ändå deras ballad "Distorsions" kvällens höjdpunkt. Tydligen spelas inte denna låt live särskilt ofta så jag hade tur och genom att klicka på länken så kan du också se exakt det jag såg då någon spelade in detta under lördagkvällens konsert.

Kan även berätta att jag har gjort min första kändisspaning i Los Angeles, vågade dock inte ta ett kort på honom. Nu är väl personen inte superkänd om man inte, som jag, tittar på Jackass för där skådar man ibland Loomis Fall. Uppenbarligen gillar han också The Clinic.


Slog i övrigt rekord i parkeringskostnad då det enda lediga stället som jag kunde hitta i alla fall krävde $15 för att jag skulle få ställa min bil där. Men vad gör man? Tillgång och efterfrågan. Kapitalism i sann anda.

Måndag 22/11 2010

Som många av er vet så är badkaret i min lägenhet en av mina allra käraste ägodelar, kan ligga i badkaret i timmar och bara njuta av värmen runt omkring mig. Då badkaret i min lägenhet i Los Angeles är cirka tre decimeter djup så är det inte att tänka på att bada där men som tur är så har jag tillgång till en bubbelpool med varmt vatten i området där jag bor. Så där satt jag sent igår kväll. Under en molnfri himmel som lystes upp av stjärnor och en bedårande vacker fullmåne. Ibland är det inte mycket som krävs för att saker och ting skall kännas helt perfekt...

Men jag undrar om de blir jättearga om jag häller i lite badskum också...

Söndag 21/11 2010

Mina damer och herrar, idag har jag dåliga nyheter. Slutet är nära, det är bara ett halvår kvar nu...

Lördag 20/11 2010

Idag har jag drabbats av en språkförbistring här i Los Angeles, dock en åt det positiva hållet. Dagens utlovade regnstormar (allt enligt väderprognoserna på TV) resulterade i ett hiskeligt oväder som vi i svenska mått skulle kalla duggregn...

Har annars hittat en alldeles fantastisk affär i Los Angeles idag, Total Wine & More. För er som känner mig anar säkert att det är "& More" som lockar mig mest. Utbudet av amerikansk öl på Total Wine & More slår allting som jag har sett tidigare, vi pratar hundratals olika sorter. Efter att ha drabbats av total beslutsvånda en bra stund fick till sist följande öl följa med mig hem.
Acme IPA
Sierra Nevada 30th Anniversary Ale
Sierra Nevada Estate Homegrown Ale
Firestone Union Jack Ale
Lagunitas IPA

För att ytterligare understryka vilket utbud som Total Wine & More har så hittade jag även "Winter Ale" från mitt favoritbryggeri i Sverige, Oppigårds.

All denna goda (hoppas jag) öl får dock vänta för ikväll väntar annars ytterligare en konsert, engelska The Clinic uppträder på The Troubadour. Det enda som jag egentligen har hört med The Clinic är deras platta Winchester Cathedral, men den är ju stundtals riktigt bra så det får vara värt $17 för att se dem. The Clinic är väl kanske annars mest kända för att uppträda i kläder som man normalt sett hittar i en operationssal.

Fredag 18/11 2010

Ibland händer märkliga saker. Sådana där saker som man verkligen inte förväntar sig. Som att Översten själv slår en signal. Har ingen aning om hur han fick mitt telefonnummer men bäst vad det var så ringde min mobil och Översten sade "Son... It´s time".

Då Översten inte är en person som jag ifrågasätter i alla fall så var dagens lunch given... Bara att ge sig iväg till KFC :-)

För er som inte känner till KFC... KFC står för Kentucky Fried Chicken. KFC är också ett ställe som näst efter Delicato-bollar står högst på viktväktarnas topp 10 lista över absolut förbjudna saker, detta trots att KFC inte ens finns i Sverige:-)

Med andra ord... jag tror inte att jag behöver äta mer idag...

Ändå höll jag igen lite grand och valde bort deras senaste kreation den oerhörda "Double Down". Först och främst... glöm bröd... sådant är onyttigt. Välj istället att stoppa rejält med ost och bacon mellan två stora bitar friterad kyckling, addera lika friterad klyftpotatis och en balja läsk... Sedan är det bara att hugga in! Som bomull kring hjärtat.

Torsdag 18/11 2010

Jag får ibland frågan jag någonsin ser dåliga konserter. Det händer, men av alla konserter jag har sett så är det faktiskt väldigt sällan. Gårdagen innebar dock ett undantag. Först upp på scenen var en ung dam vid namn Ólöf Arnalds. Som namnet kanske avslöjar så började Ólöf Arnalds sjunga sånger på isländska samtidigt som hon spelar ukulele. Som inte det vore nog så kommer hon av sig vid ett flertal tillfällen under sin konsert. Ärligt sagt, sist jag hörde något så jävligt var när panflöjtens häxmästarinna Dana Dragomir tog det horribla beslutet att spela in en platta med julsånger.

Efter denna "upplevelse" var det tur att kvällens huvudakt, Blonde Redhead, var så mycket bättre. De gjorde en riktigt bra konsert när jag såg dem i Stockholm för några veckor sedan men jag tycker nog att det var ännu lite bättre igår, de verkar ha blivit ännu mer samspelta så här lite senare under turnén. Att Blonde Redhead dessutom har den snyggaste ljussättning jag har sett på en scen sedan jag såg Fever Ray på Way Out West för något år sedan gör ju inte saken sämre. (Samtidigt gjorde det fotograferingen väldigt svår).

Ytterligare en notering från gårdagen. The Music Box är en av de vackraste konsertarenor jag någonsin har besökt. Gissningsvis är detta en gammal teater eller biograf, det närmaste jag kan jämföra det med är om biografen Skandia i Stockholm skulle bli en konsertarena. Denna vackra konsertarena var till och med så vacker att man hade en "muggslusk", det vill säga en person som står (givetvis mot en dollar eller två) och delar ut pappershanddukar efter tvätt av händer på toaletten. Kombinationen konsert och ölförsäljning gör att denna person sannolikt gör sig en hacka under kvällen...

Hade annars lite tid att slå ihjäl innan konserten så här kommer lite Hollywoodfoton, först Chinese Theatre där många filmpremiärer har ägt rum.

En av dem uppenbarligen gjort ett besök här (och ett avtryck) är Harry Potter och hans vänner.

Annars är väl Hollywood Boulevard och sina stjärnor i trottoaren det mest kända landmärket här. Av alla som är förevigade med en stjärna finns Kaliforniens avgående guvernör Arnold Schwarzenegger.

 

Så gör också "the prince of darkness" Ozzy Osbourne.

Onsdag 17/11 2010

Legendary Pink Dots... vad kan jag säga annat än att det var legendariskt. Stundtals i alla fall. Då Legendary Pink Dots är som bäst, som i "Russian Roulette" då är de magiska. Så skört att jag håller andan av rädsla för att mitt nästa andetag kommer att spräcka den musikaliska bilden de målar upp. Men andra gånger blir det märkvärdigt och konstigt och faktiskt skrämmande, rentav obehagligt. Det är i sanning en konstig grupp.

Annars gäller det att ligga i lite grand för att hålla ett snitt på två konserter per vecka så jag spänner bågen högt och ger mig iväg ikväll igen. Denna gång väntar Blonde Redhead på The Music Box i Hollywood. Jag såg Blonde Redhead i Sverige för någon månad sedan och det var så pass bra så jag är "tvungen" att se dem igen. Deras senaste alster "Penny Sparkle" är en av årets allra bästa plattor, inte minst de inte fullt så muntra historierna "My plants are dead" och "Love or prison".

Denna vecka är annars något av en svenskvecka i Los Angeles, förutom undertecknad så är jag medveten om fem andra svenska kollegor som är här. Får väl se om vi kan samla ihop oss för någon gemensam övning :-)

Och på tal om svenskt... Fick idag information om att de IKEA som finns i Los Angeles kommer att servera julbord fredag 10/12. Vore inte konstigt så det räcker? Julbord bland palmerna i södra Kalifornien. Njae... julbordet får kanske vänta till dess jag är på svensk mark trots allt.

Tisdag 16/11 2010

Mina damer och herrar, tisdag i Los Angeles och minsann dags för att gå på konsert igen. Ikväll väntar ett nytt besök på The Echo och Legendary Pink Dots som är ute på en turné där de firar 30 år som band. För några år sedan så hade jag förmånen att få intervjua Marty Willson-Piper, gitarrist och låtskrivare i det Australienska bandet The Church. Han sade då att undantaget Legendary Pink Dots är The Church det band som har hållit på längst utan att få till en stor hit.

Helt sant är det väl inte i fallet med The Church men Legendary Pink Dots... nej där kan jag inte säga att det finns några välkända låtar. En stor favorit för min del är i alla fall deras "The more it changes" där den egensinnige sångaren Edward Ka-Spel lanserar teorin "the more it changes, the more it stays the same". Det är några ord som jag har funderat på många gånger, och banne mig om han inte har rätt. Ju mer saker och ting förändras, desto mer är saker och ting precis som förr.

Måndag 15/11 2010

Gårdagens "pre-Thanksgiving dinner" var en mycket trevlig tillställning. Vi var 17 personer som samlade ihop oss i kollegan Moniques lägenhet och sedan vart det en rejäl middag i sann traditionell Thanksgiving-anda så när som på att kalkonen var utbytt mot kyckling. I övrigt fanns det mesta på plats inklusive "stuffing", "corn bread" och "cranberry sauce".

Nu infaller egentligen inte Thanksgiving förrän den fjärde torsdagen i november, gårdagen var mest en övning inför det som komma skall. Thanksgiving är annars en långhelg där man i möjligaste mån samlar familjen, en mycket djupt rotad tradition i USA. Som någon sade igår, om jag inte reser till mina föräldrar till julen så är det något som jag ändå kommer undan med, men att inte träffa familjen under Thanksgiving, det vore otänkbart.

Vad är det då man "firar" i samband med Thanksgiving. Ursprungligen är denna tradition som så många andra baserat i religionen då pilgrimer som kommit till "New England" (det vill säga nordöstra USA) tackade Gud för att de överlevde den första (brutala) vintern i det nya landet. Med tiden har väl det religiösa i denna helg tonats ned på många håll men helgen behåller tveklöst sin mycket viktiga ställning. Eftersom Thanksgiving är en helg då familjerna samlas så är det även en av de mest reseintensiva helgerna under året. Detta kommer även gälla mig faktiskt då jag har bestämt mig för en tripp norröver till San Francisco under denna helg. Men mer om det senare...

I övrigt... Los Angeles Times söndagsupplaga är inte att leka med. Ett par kilo tidning, drygt 30 delar. Man har att göra hela den kommande veckan.

Söndag 14/11 2010

Idag har det varit en fantastisk dag i Los Angeles, solsken, runt 25 grader varmt och knappt ett moln på himlen. Jag tog paus, laddade de berömda batterierna. Det blev en dag vid poolen, schysst musik i öronen och en god bok som sällskap. Riktigt, riktigt fint. Det var länge sedan jag hade en sådan lat dag som idag men jag kommer att försöka göra om det snart.

Nåväl, lite "allvar" skall det bli denna söndag också. Nu väntar en "pre-Thanksgiving dinner" tillsammans med amerikanska kollegor. Jag hoppas självklart på kalkon i sann anda. Dags att sätta sig i bilen och köra till Sherman Oaks, en tur som inte borde ta mer än 20 minuter om man ser till distansen. Men då highway 101 allt som oftast mer liknar en parkeringsplats än en motorväg så får jag nog se till att vara ute i god tid.

Lördag 13/11 2010

Lördagsmys...

Fredag 12/11 2010

Den andra konsertkvällen i Los Angeles blev lyckad även den. Först på scenen var The Papercuts som bjöd på en rockigare show än vad jag hade väntat, därmed inte sagt att det var dåligt utan tvärtom. Jag vart bara lite förvånad, det jag har hört från The Papercuts tidigare har varit långsammare och mer ledset.

Galaxie 500 var stundtals riktigt bra men stundtals blev det lite väl mycket oväsen för min smak. Sångaren, Dean Wareham, verkar dock ha levt ett hårt liv det var både en och annan låt som introducerades med orden "This is a song I wrote after I dropped some acid".

Fick vara med om "nödlandning" igår också... En tjej i publiken svimmade plötsligt, såg riktigt otäckt ut för ett ögonblick. Det är oklart för mig om hon kvicknade till eller inte då vakterna gjorde ett strongt jobb och fick ut henne snabbt.

En detalj är bra när man går på konserter i Los Angeles. Vid entrén så får du ett armband om du kan visa att du är äldre än 21 år. Detta armband visar du sedan i baren om du vill köpa alkoholhaltiga drycker. Bortsett från detta så finns inga restriktioner på ålder för att komma in på arenorna. Detta vore kanske något för Sverige att ta efter också, i Sverige är normalt sett alla under 18 utestängda från konsertarenorna just på grund av att det serveras alkohol.

Tror annars att det blir en hyfsat lugn fredag kväll, de två konsertkvällarna denna vecka plus en fortsatt kamp mot oregelbunden sömn/jet lag gör att jag inte är på partyhumör idag. Eventuellt blir det bio istället bor granne med en 16-salongers biograf så någonting av intresse borde de ju visa. Trevlig helg!

Torsdag 11/11 2010

Torsdag och en första vecka i Los Angeles har redan passerat. Massor av roliga saker har redan hänt, bland annat en väldigt bra konsert med Nitzer Ebb i tisdags. Men jag saknar faktiskt några saker här:

1, En osthyvel.
2, Ett duschmunstycke som går att ta loss från väggen.
3, Text-tv.

I-världsproblem kallas det visst :-)

Eftersom det var roligt att gå på konsert så är det väl lämpligt att passa på att ta en till då denna vecka. Ikväll väntar en tur till The Troubadour i Hollywood för en konsert med Galaxie 500. Kan inte säga att jag vet så mycket om det bandet men en god vän sade till mig för en tid sedan att det är något som jag kommer att gilla.

För min egen del så lockar förbandet The Papercuts minst lika mycket, deras "Mockingbird" var en av 2004 års allra bästa låtar.

Konsert med två band som jag inte har sett förr, det var länge sedan sist det. Kanske låter som en B. Wisser nu men jag har sett bortåt 1000 konserter i mitt liv, så numer händer det är inte så ofta att det blir en kväll med helt nya erfarenheter, ser verkligen fram mot det.

Onsdag 10/11 2010

Det var helt klart rätt val att gå på konsert igår, även om det innebär att jag har haft lite grusiga ögon idag. Nitzer Ebb var kanske inte lika bra som konserten jag såg dem göra 1990 men det är fortfarande ett band som håller nog så bra. Allra bäst var "Godhead" och avslutande "I give to you".

Måste annars få bjuda på en liten söt historia från konsertkvällen igår men först lite bakgrund. Förutom Nitzer Ebb så spelade igår ett förband vid namn "Tense". Tense kommer från Houston, Texas. Halvvägs in i deras konsert så utspelade sig följande konversation.

Sångaren i Tense (lätt ironiskt...): "Hey I smell weed; welcome to California".
Kvinna i publiken: "Fuck you!"

I övrigt... Måste köpa en GPS å det snaraste... Det håller inte att köra på känsla i en av världens största städer hur länge som helst. Irrade lite grand runt Echo Park igår kväll till dess att jag insåg att min utskrivna karta i A4-format inte tog någon som helst hänsyn till att korsande vägar på kartan kan ligga i två plan i verkligheten...

På tal om konserter. Om jag hade varit i Stockholm idag så hade jag varit på Debaser Medis och sett Beach House. Dagens låt får därför bli deras "10 Mile Stereo", en låt som mer än väl täcker in mina favoritämnen inom musik, trasig kärlek och brustna hjärtan. Så väldigt vackert, så väldigt trasigt.

Tisdag 9/11 2010

Nä nu är det minsann dags... Har varit i Los Angeles nästan en vecka utan att ha varit på en enda konsert :-) Men ikväll blir det ändring på detta, det blir en tur till Glendale och The Echoplex för att se det hårda engelska synthbandet Nitzer Ebb.

Första gången jag såg Nitzer Ebb var 1990 på Fryshuset i Stockholm. Till dags datum är det den näst bästa konsert jag har någonsin sett så jag har väl vissa förväntningar på kvällen. Får väl ta och bjuda på en smakprov med Nitzer Ebb också, detta är min favoritlåt "Getting Closer".

1990 förresten... Det är alltså 20 år sedan... Men det är väl så sant som det är sagt... "Old rockers never die, they stay forever on the guestlist".

Måndag 8/11 2010

"It never rains in Southern California" sjöng en gång i tiden Albert Hammond. Helt sant är nu inte detta, natten till idag regnade det så pass kraftigt så att jag vaknade av skyfallet. Givetvis fick detta en annan konsekvens också, de våta vägbanorna gjorde att trafiken blev betydligt långsammare på denna morgon.

Tänk om man kunde få samma effekt i Stockholm också nu när första snön är på väg enligt nyhetskällorna i Sverige. Men precis som vanligt så gissar jag att det är samma hastighet och därmed "halkkaos" och "snöchock" som gäller... Och naturligtvis massor av bilar i diket istället för på vägbanan.

Söndag 7/11 2010

Söndagar är dagen då lägenhetshotellet jag bor på just nu bjuder på frukost/brunch. Nyfiken på detta begav jag mig självklart dit, om inte annat så är ju gratis = gott. Denna dag (kanske alla söndagar) bjöds det på bagels och donuts. Vilken frukost! Men det är lika bra att ta sedan dit man kommer, jag högg med andra ord in.

Efter denna delikata, näringsriktiga och vitaminrika frukost så var det den naturliga fortsättningen lite motion. Men först... tja en tur med bilen via den fantastiska Topanga Canyon Boulevard ned till Will Rogers State Beach. Efter att ha betalat nio dollar för parkering så började i alla fall motionspasset, gick efter stranden hela vägen ned till Santa Monica där piren var lika välfylld med folk som vanligt. Det vart inget av med karuseller och annat för mig men jag fick i alla fall en glass i solen (glassade jag i solen...).

Vägen tillbaka gick via shoppinggatorna i Santa Monica, inga fynd idag trots att det är några saker som jag skulle behöva, sådant som inte kom med i packningen i onsdags. Gick även genom Palisades Park. Dagens låt är därmed given, just Palisades Park som i original spelades in av Freddie Canon, jag väljer dock Ramones cover istället.

Fotnot: Den Palisades Park som Freddie Canon sjunger om ligger förvisso i New Jersey, men det får ändå bli ett tema för dagen.

Lördag 6/11 2010

Okej... den första lediga dagen i Los Angeles och var skall man börja om inte nere i Hollywood... På något sätt kändes det alldeles självklart.

Nu mina damer och herrar skall jag i bästa Discovery Channel-anda krossa en myt. Allt är inte glitter och glamour i Hollywood. Tvärtom, väldigt lite är glitter och glamour i Hollywood. Visst finns det stjärnor där men de är i de flesta fall begränsat till de stjärnor som finns i trottoaren längs Hollywood Boulevard. Här finns också den coola Chinese Theatre där mången premiärer av nya filmer har skett fast mer känt är nog de hand- och fotavtryck som finns i betongen framför teatern.

I övrigt så består mycket av Hollywood av uteliggare, tiggare och butiker där du kan köpa våldsamt prissatta souvenirer, ställen där du kan köpa eh... "alternativa rökdon" eller ställen där du kan köpa, tja vi kan väl kalla det synd.

Hur som helst, det finns bra saker med Hollywood också. Det allra bästa är nog Amoeba Records på Sunset Boulevard som mycket väl kan vara världens bästa skivaffär. Idag gick det ganska så lugnt till där trots allt, "bara" 10 nya cd-skivor. Men så mycket mer vara på väg att hamna i min kundkorg... Hmm... Undrar om man kan löneförhandla från Los Angeles.

En av de album som fick följa med hem till Woodland Hills var den nya plattan med Azure Ray "Drawing Down The Moon". Kul att höra Azure Ray igen efter det att medlemmarna Orenda Fink och Maria Taylor ägnat de senaste sju åren åt solomaterial. Allra bäst, i alla fall hittills, är låt nummer 10 "Shouldn't have loved". Skall villigt erkänna att jag har tänkt den tanken en och annan gång jag med.

Fredag 5/11 2010

Då min kropp och sinne inte är helt överens med tidsomställningen ännu så vaknade jag strax före fyra i morse. Vilken tur då att lägenheten jag bor i har ”Basic TV”… runt 150 kanaler att välja mellan. Alltid hittar man något spännande att se innan tröttheten kommer igen…

Fick en tanke tidigare idag, natten mellan lördag och söndag byter USA till vintertid, det vi i Sverige redan har gjorde förra helgen. Eftersom jag redan har gjort bytet en gång, innebär detta att jag blir en timme yngre?

Torsdag 4/11 2010

Här börjar historien… Så har jag kommit på plats i ”änglarnas stad”, det efter den långa flygturen från Sverige som denna gång blev extra lång på grund av en nödlandning. Strax efter start från London Heathrow så insjuknade en person ombord så det blev till att nödlanda i Glasgow.

Väl i Glasgow så vägrade mannen i fråga kliva av planet så det krävdes läkare, polis och flygplanets kapten som hotade med att skicka en räkning på 200 000 dollar för det dumpade flygbränslet om han valde att flyga vidare… Det gjorde susen och drygt tre timmar sena kunde vi flyga vidare. Så småningom fick vi i alla fall höra att det var rätt beslut att nödlanda, mannen hade fått en stroke och hade sannolikt inte överlevt om planet inte hade nödlandat.

Följden av detta var att jag kom till min lägenhet runt ett på natten. Det känns idag. Som om inte jetlaggen var nog. Allting går sakta för mig idag, det var länge sedan jag pratade så konstig engelska till exempel…

Nåväl förutom denna lilla incident så är det väldigt kul att vara tillbaka i Kalifornien. Inte för att vrida om kniven men här är det idag soligt och nästan 30 grader varmt. Lite annorlunda mot regnet och mörkret i det november-Sverige som jag lämnade.

I övrigt... Var och handlade lite grand ikväll och tro mig mina damer och herrar det var inte så mycket mer än frukost som jag handlade. Trots detta kom jag hem med NIO plastkassar. En sådan väldig tur att de var gjorda av "miljövänlig plast" :-)